Dagens citat

"Men socialdemokratisk politik måste vara mer än riskminimering. I dag ligger Carl Bildt och Urban Ahlin så nära varandra att det knappt går att få in ett finger emellan. Ahlin vill ha fortsatt vapenexport till Saudiarabien och försvarar Bildts agerande när det gäller de fängslade journalisterna i Etiopien. När Ahlin skickar ut ett pressmeddelande om domen mot Pussy riot handlar första meningen om vikten av att respektera kyrkorummet. Är detta socialdemokratisk utrikespolitik under Stefan Löfven?"

Karin Pettersson, Aftonbladets ledarsida

Idag är jag huligan


Där stod de - medlemmarna i Pussy Riot - i en bur. Belagda med handfängsel och behandlades som Most Wanted in Russia. De fick höra den långa domen läsas upp för dem. Sneda leenden.

En fällande dom. För huliganism.

Mina tankar går till Olof Palmes tal: Diktaturens kreatur.

Det här händer i Ryssland. Anno 2012.

Talande tystnad från vår utrikesminister Carl Bildt.

Idag (fredag 17/8) visar jag mitt stöd för Pussy Riot på Mynttorget. Klockan 17:00.

SR, Aftonbladet, SvD, Amnesty, GP, Martin Moberg

Tidigare inlägg: Pussy Riot

Dagens citat

Etik i politiken är inte en dagslända som tas fram när det är för sent. Det etiska perspektivet måste vara närvarande i varje partiintern utbildning och urvalsprocess. Respekten för demokratin bygger på att våra folkvalda verkar i samma etiska landskap som det samhälle de är satta att styra. Det etiska samtalet måste återupprättas om vi ska kunna försvara demokratin.

Barbro Westerholm (FP) och Johan Westerholm i debattartikeln Återupprätta etiken i politiken

Borgen


Nu är det klart! Det blir en tredje (och avslutande!) säsong av den danska serien Borgen. Det är en tv-serie som vunnit prestigefulla priser i både Prix Italia och TV-festivalen i Monte Carlo och myxkwr välförtjänt bör tilläggas. Den är nämligen en av mina absoluta favorittv-serier!

The West Wing (svensk titel: Vita huset) gick i hela sju säsonger. Det genererade i 155 avsnitt. Att DR väljer att lägga ner Borgen efter endast tre säsonger är för mig oförklarligt. DR borde verkligen tänka om, speciellt efter denna amerikanska hyllning i Newsweek Magazine: Borgen: The Best TV Show You’ve Never Seen.

Sverige behöver Pia Sundhage


OS 2012 skulle bli damfotbollens (kommer hädanefter kalla det för "d-fotboll") stora genombrott i Sverige (lagom till att Sverige står värd för EM nästa år), istället tror jag att det snarare blir tvärtom efter fiaskot i London (men glad om jag motbevisas). Våra fotbollskvinnor har tidigare varit betydligt mer framgångsrika än killarna: Ett VM-silver, två VM-brons, ett EM-guld,  tre EM-silver och ett EM-brons. Landslaget ligger fyra i FIFA-rankningen. D-fotbollslaget saknar dock OS-medalj och nu är det fyra år till nästa OS och något måste göras!

Karin Pettersson, Aftonbladets politiska chefredaktör, skriver idag på ledarsidan (!) att Pia Sundhage måste komma hem och jag håller med henne. Någon kanske undrar vad en sådan krönika gör på ledarplats, men Pettersson gör helt rätt att dedikera en hel ledare till Sundhage och landslaget i d-fotboll för så viktigt är det.

Alva Nilsson (@Fotbollsflatan på twitter) tror inte att att Sundhage "kan trolla med knäna", men si det gör jag. Efter att ha sett Karin Hübinette intervjua Sundhage, kan jag till och med se henne som Sveriges nästa statsminister. Jag nöjer mig dock med att hon blir förbundskapten för landslaget.

Sundhage är fantastisk! Ikväll bänkar jag mig framför teven och hejar på USA.

P.S. Som ni säkert vet hejar jag på St.Pauli, men när det kommer till d-fotboll har jag en längre tid hejat på Djurgården. Nu har jag dock bytt lag. Till Tyresö FF och allt är Martas förtjänst.

PUSSY RIOT

De senaste dagarna har journalister och politiker haft fullt upp med båtfylla, Tillväxtverket och Annie Lööf. Nu är det dags för Pussy Riot, men det krävdes att Madonna uttalade sitt stöd

I Tyskland visar 121 parlamentariker sitt stöd. Jag har ännu inte sett något från svenska politiker. Carl Bildt har visst fullt upp med att kalla Lusjenko för "buse".




Tillbaka till studierna

Det var på 1990-talet jag läste största delen av de högskolepoäng jag har i min portfölj. 1998 läste jag vidare ett forskarförberedande år, men olägligt kom Carl Tham-reformen och saboterade mina planer att doktorera. Jag började då arbeta som museilärare vid De kungliga hovstaterna. Det var ett fantastiskt, roligt jobb och jag hade underbara kollegor, men lönen var under all kritik och vi jagade ständigt timmar. Vi oroade oss ofta för hur vi skulle ha råd med mat och hyra.

En av vakterna, som jobbade i Skattkammaren, föreslog att jag skulle börja jobba extra som väktare på kvällarna. Han lade in ett gott ord för mig på Falck security (som bevakningsföretaget hette i början av 2000-talet) och efter väktarutbildning började jag således jobba extra som väktare.

Jag insåg snabbt att jag tjänade mer som väktare än som arkeolog/museilärare och började därför jobba heltid som väktare. Jag avancerade snabbt inom företaget och jobbade också några år som gruppledare.

Det här väktarjobbet skulle ju bara vara "i väntan på ett annat jobb" och jag har förvisso tagit tjänstledigt och deltagit i arkeologiska utgrävningar i Tyskland samt gått ner till halvtid för att ägna den andra halvtiden åt att jobba som ombudskvinna för S-kvinnor i Stockholms stad. Anställningen på S-kvinnor upphörde tyvärr 2009 och plötsligt stod jag där och tiggde och bad min chef på bevakningsföretaget att ge mig en heltidsanställning igen men si det gick då rakt inte.

Att jobba med politik och samhälle var oerhört givande och jag har sökt ett antal jobb inom Socialdemokraterna, men för varje ansökan jag skickar in, får jag ett autosvar. Det är bara att bita i det sura äpplet. S vill inte ha mig i nuläget.

Nu är det 2012. Jag jobbar fortfarande deltid och jagar desperat timmar. Jag gillar mitt jobb som väktare. Jag sitter mestadels i lugna receptioner där jag kan skriva, läsa, lyssna på radio och titta på SVT Play. Ja, det händer att jag även måste göra skäl för min lön, men på 10 timmars arbetsdag, kanske jag "jobbjobbar" sammanlagt fem av dessa.

Att jobba deltid blir ohållbart i längden. Jag har vidare blivit förälder i år och att vända på varje öre och oroa sig hela månaden för familjens ekonomi är inte särdeles roligt.

Jag vill göra mig anställningsbar! Därför sökte jag en distansutbildning tidigare i år och kom in!
Jag ska läsa kursen Samhällelig riskhantering

Även om kursen är på distans, krävs det att man befinner sig fysiskt i Karlstad i genomsnitt en till två gånger per termin. Därför är jag överlycklig över att jag har partivänner i Karlstad som upplåter sängplats till mig de gånger jag är där.

Och visst är det nervöst. Det är några år sedan jag satt i skolbänken. Att plugga på distans kräver disciplin. Jag vet. Jag har ju försökt plugga en och annan kurs på distans och inte avslutat dem. Men tänk om det här är den utbildning som gör att jag i framtiden får jobba med samhällsfrågor?

Håll tummarna för mig!




Vi har ett val att vinna 2014!


I torsdags fick jag en rejäl utskällning av en partikamrat. Med hat i blicken sade han att han läst min blogg och att jag har saboterat Socialdemokraterna och i förlängningen hela arbetarrörelsen, avsatt en partiledare, gått högerns ärenden et cetera med mina blogginlägg och debattartiklar (vilken makt jag har va?!). Det här med kärleksfulla kritiker köpte han inte för fem öre. Jag undrade försiktigt om han visste varför jag stannade kvar i partiet om jag hatade det och arbetarrörelsen så mycket. På den frågan hade han inget svar.

I motsats till många andra partikamrater (som harvat runt alldeles för länge i partiet och skulle må bra av att skapa sig distans och andra perspektiv från S), älskar jag inte mitt parti, men jag älskar de värderingar och den ideologi som socialdemokratin står för.

I Sverige går det inte att vara "oberoende socialdemokrat" så som är fallet med liberal, konservativ eller borgare. Tills det är möjligt, kommer jag att fortsätta kalla mig kärleksfull kritiker alternativt socialdemokratisk avantgardist.

Den kritik jag, på olika plattformar, har framför till mitt parti (för det är lika mycket mitt parti som Jörgens) har jag gjort av kärlek. Jag vill partiet väl (även om många tror motsatsen).

Efter några år som mycket aktiv partimedlem har jag nu dragit mig tillbaka. Det är oerhört skönt måste jag tillstå. Plötsligt har jag lediga kvällar och tid till annat än politik, men jag är och förblir en politruk och därför kommer jag aldrig kunna lämna politiken helt och hållet.

Dock finns det ett fåtal kärleksfulla kritiker kvar i partiet och som får utstå spott och spe av partivänner. Två sådana socialdemokratiska avantgardister är Johan Westerholm och Peter Högberg som dagen till ära levererar hårda, men nödvändiga ord på Aftonbladet debatt. Ord som kanske gör ont att läsa om man är en sosse som lever och andas partiet.

Vi har ett val att vinna 2014. Sluta skäll ut partikamrater som inte tycker eller agerar som du. Läs, lyssna och diskutera istället. I vårt parti ska det banne mig vara högt i tak!

[UPPDATERAT]
Martin Moberg på samma ämne.

Dagens citat



Jag vet att det inte finns en mänsklig rättighet eller politisk frihet vi uppnått utan kamp och personligt mod, och jag tror inte att det finns en rättighet vi kan behålla om vi inte är beredda att fortsätta den kampen och minnas varifrån vi kommer.


Jonas Gardell, SvD


Foto: Ann Wolgers

Avloppsex? Back to the 50's


Idag publicerade Expressen ett exklusivt utdrag om tiden före Pride ur Jonas Gardells nya roman Torka aldrig tårar utan handskar (som jag längtar efter att läsa). Det är från det utdraget jag har hämtat ovanstående rubriker (klicka på bilden så blir den större). De rubrikerna härrör från 1950-talet.

2012 Anno Domino:

Expo: SD-politiker: Homosexuella har avloppssex
och Expressen  (med samma rubrik som Expo)
SvD: SD-politiker: Homosexualitet är orent


Bättre skratta åt eländet än gråta


Ett av samtalsämnena på twitter igår var Sara Skyttedals debattartikel Pridefestivalen missgynnar hbt-rörelsen. Jag kunde bara skratta åt eländet. Jag har efterlyst någon som dissekerar artikeln eller skriver en replik på vad som, i mina ögon, är en bedrövlig och konstig debattartikel, men ännu har ingen nappat.

Att vice ordförande för KDU har synpunkter på pride och hbt-rörelsen förstår jag. Kristdemokraterna är så oerhört intresserade av underlivsfrågor att de många gånger motsäger sig själva i sin iver att låta "folk bestämma sig själva". Debattartikeln är ingalunda annorlunda från andra kristdemokraters försök att få majoriteten av det svenska folket att tycka som de. Hur har ni det, där runt fyraprocentsspärren, förresten?

I Skyttedals ögon är jag troligtvis en av de som ägnar mig åt ett "kulturradikalt och genusteoretiskt kärnfamiljshat" men så är ingalunda fallet. Jag vill därför uppmana henne till att läsa dels mitt öppna brev till KD och dels läsa mitt blogginlägg Svenssonflator.

I sin slutkläm skriver nämligen Skyttedal:
Hur vore det om Stockholm Pride i stället försökte arbeta för att övertala medelsvensson om att hbt-personer är som alla andra, med reservation för sin sexualitet? Den nuvarande agendan verkar snarare handla om att skapa en bild av hbt-personer som en översexuell, gapig och allmänt avvikande grupp med radikala åsikter. Det skulle inte behöva vara så.

Ja, jag är ju en Svenssonflata, en som "alla andra", med "reserveration" för min sexualitet. Dock skiljer vi oss åt på en mycket viktig punkt: alla vill inte vara och leva som Svenssonflator eller Svenssonbögar och varken jag, Skyttedal eller någon annan ska tvinga individer in i en fålla som de ej vill vara i.

Att få välja fritt, att ha friheten att leva det liv man själv vill leva - när ska kristdemokraterna fatta det?

P.S. Nu har jag bara berört en pytteliten del av Skyttedals debattartikel, men jag orkar de facto inte dissekera den.

[UPPDATERAT]

Läs även Lukas Romson, Micke Kazarnowicz, Magnus Kolsjö och Martin Moberg

Jag vill inte vara rädd

På väg till jobbet ser jag regnbågsflaggorna fladdra från SL-bussarna. Denna vecka är det nämligen Stockholm Pride. HBT-personer samlas i Pride Park och i Pride House för föredrag, fester, musik och seminarier. Paraden på lördag är höjdpunkten. Jag älskar prideparader! Dock finns det ett orosmoln på himlen:

Under Stockholm Pride 2003 ledde Nationaldemokratisk Ungdom en demonstration (utan tillstånd) som övergick i en våldsam attack mot deltagare i paraden. Flera skadades, däribland Stockholm Prides dåvarande pressassistent Facundo Unia som misshandlades grovt.

I år kommer hotet återigen från högerextremistiskt håll. På lördag kommer nämligen de internationella högerextrema och antimuslimska rörelserna English Defence League och Stop Islamization of Nations (SION) hålla en manifestation.

Jag kan inte låta bli att oroa mig för att några av medlemmarna i English Defence Leage och SION kommer att attackera paraden och pridedeltagare.

Den nonchalans som Andreas Fahlén, länspolismästarens pressekreterare, uppvisar i en intervju i QX, provocerar mig. Trots att han i intervjun säger att ingen behöver känna sig otrygg och att Pride kommer genomföras utan problem. Allt kommer gå smärtfritt, dämpar han inte min rädsla. Enligt Fahlén behöver Pridebesökaren inte vara rädd. Han säger till QX: Händer det något så kontaktar man närmaste polis.

Så när jag och andra pridebesökare är på väg hem efter paraden eller kanske mycket senare (läs efter Pride Parks stängning), då ska vi känna oss helt trygga?  Wake up!

Hatbrotten ökar och många av oss går omkring med ett ständigt säkerhetstänk: Är det OK att ha den här tröjan på sig när jag tar tuben hem en sen kväll? Är det OK att kyssa sin hustru utan att bli nerslagen? Jag sätter på mig jackan så att ingen ser min dogtag alternativt mitt regnbågsarmband et cetera. På lördag går jag även omkring med vetskapen att det rör sig en massa högerextrema element i staden, men jag ska följa Fahléns råd och kontakta närmaste polis om något händer om jag kan. Det kan räcka med ett slag mot huvudet och jag kommer inte kunna kontakta någon.

Fler som skriver om Stockholm Pride: Aftonbladet och Jon Voss.