Hej budget!

Det har varit mycket snack (OBS! Texten, dit länken leder, är politisk satir för den som inte fattar) om Socialdemokraternas skuggbudget de senaste dagarna. Jag vill därför betona att det är en budgetmotion. Det är inte för inte som den kallas skuggbudget. Det här är vad SAP skulle göra om partiet innehade regeringsmakten. Nu befinner sig partiet i opposition och det är regeringen Reinfeldts budgetpropositioner som gäller fram till valet 2014. Så varför lägger Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ner så mycket tid och energi på just dessa motioner? Svaret är enkelt – för att visa väljarna vilka alternativ som finns (och att även dessa partier kan ta a n s v a r). Skuggbudget är politisk opposition. Crescendo, men också antiklimax då många löften om guld och gröna skogar förvandlas till kattguld och kalhyggen (just på grund av a n s v a r).

I ett tidigare inlägg skrev jag:

Jag är övertygad om att Socialdemokraternas skuggbudget i höst redogör för varje skattekrona, men fram tills dess går det inte att lova guld och gröna skogar. Och om det visar sig i skuggbudgeten att pensionärer får 60 kronor extra i månaden med social demokrati, eller att kulturen (som såväl jag som Juholt brinner för) får små smulor... ja, då håller Juholts social demokrati inte. Jag vill satsa på tunnelbana och cykel i Stockholm, jag vill att det byggs bostäder, jag vill, jag vill, jag vill... men om en utbyggnad av tunnelbanan innebär att S endast öppnar t.ex. Kymlinge... då brister S i trovärdighet.

Den här budgetmotionen kommer aldrig att hända, inte ens om Socialdemokraterna bildar regeringen tillsammans med Miljöpartiet 2014. Det är synd, eftersom kulturen får en ganska framträdande roll i Socialdemokraternas skuggbudget. Nej, det blev kanske inte det kulturlyft som jag hoppades på, men den rödgröna oppositionen satsar på kultur i sina budgetmotioner och det gör inte den borgerliga regeringen. I den socialdemokratiska budgeten heter det lilla kulturlyftet Kultur för kreativitet och utveckling (s. 121). Jämför gärna detta lilla kulturlyft med regeringens kulturposter och plötsligt är det inte så litet längre, men jag jämför tyvärr med Norges satsningar. Jag kan framför allt inte förstå varför regeringen Reinfeldt inte plankar Norges Kulturløftet rakt av och varför inte mitt parti gör det i sin skuggbudget.

1 kommentar:

RedViper sa...

Som jag ser det så är en utav de allra viktigaste uppgifterna för att arbetarparti att verka för att arbetare ska ha mer makt över sin arbetssituation. Och är det någonting som arbetare varit överens om på alla arbetsplatser där jag jobbat så är det att vi på golvet borde ha mer att säga till om och ledningen mindre.

Så varför är det praktiskt taget ingen som lyfter frågan om arbetardemokrati inom offentlig sektor? Här har politikerna trots allt mandat att bestämma att verksamheten ska organiseras från golvet och upp. Givetvis är det medborgarna som bör sätta mål och ramar för verksamheten inom ex. sjukvården eller skolan, men varför det sedan ska vara en hög ämbetsmannadirektör som har makten och delegerar ansvaret neråt i hierarkin istället för tvärt om arbetarna som har makten och delegerar ansvaret uppåt förstår jag inte.

Jag har läst lite organisationsteori, 7.5. HP. Det är direkt någon solid kunskapsbas men kurslitteraturen var det inget fel på. Och någonting som forskarna där verkade vara överens om (även om ingenting är svart eller vitt) så var det att...

* Tydliga strukturer är bättre än otydliga
* Teamorganisationer är bättre än hierarkiska
* Demokratiska organisationer är bättre än odemokratiska

Vad finns det egentligen för skäl att tro att demokratiska arbetsplatser skulle sköta verksamheten sämre?

Så varför inte börja lyfta frågan om demokratisering av offentlig verksamhet? Jag är övertygad om att det inte bara skulle förbättra för de anställda utan också förbättra verksamheten som sådan. Dessutom är det en viktig signal, dels att Socialdemokraterna faktiskt är ett arbetarparti och inte ett statsparti som de flesta ändå tänker., dels att arbetare inte alls är odugliga som inte klarar av annat att lyda, utan att vi faktiskt är kompetenta och förmögna att styra det här landet själva. Det skulle ge hela arbetarrörelsen en självförtroendeboost och försvaga högerns påståenden om att vi behöver ett klassamhälle av kapitalister, ämbetsmän och direktörer för att samhället ska fungera.