Ett socialdemokratisk nej har äntligen blivit ett kraftfullt JA!

För en vecka skrev jag om min kandidat till posten som oppositionsborgarråd efter Carin Jämtin. Ett blogginlägg som, några timmar senare, följdes upp av Aftonbladet. Sedan dess har såväl min kandidat, Gabriella Granditsky Svenson som Emilia Bjuggren, fått kampanjgrupper på facebook.

Idag skriver Stockholm City (2011-03-31, s. 4) om kandidaterna till posten som nytt oppositionsborgarråd i Stockholm. Dock blir jag en smula besviken när jag läser i Stockholm City om Ylva Johansson:
Före detta ministern Ylva Johansson ingår i borgarrådsspekulationerna och borde kanske vara sugen nu när hon sparkats ur partitoppens VU. Men där sinar ja-floden. Ylva Johansson vill varken säga ja eller nej.
- Det där är bara spekulationer som Ylva inte vill kommentera, hälsar Johanssons pressekreterare Maria Persdotter.
Jag får en känsla av att Johansson avvaktar i väntan på det utskott som hon eventuellt får sitta i. Får hon utskott som hon gillar, stannar hon på sin post, men om hon inte får det - ja, då kanske hon kan tänka sig att bli oppositionsborgarråd.

Jag vill inte ha en politiker som ser denna post som ett andrahandsval. När Johansson gick ut i media för ett tag sedan och tydligt sade: Jag vill vara med och leda Socialdemokraterna, var vi många som efterlyste en politisk programförklaring av Johansson. Den kom aldrig. Nej, du Johansson - tiden är över då ett nej betyder ja. När City ringde, hade du ett ypperligt tillfälle och räta på ryggen och säga: Jag kandiderar! Det här vill jag göra!, men icke.

Såg ni förresten serien Downtown Abbey på SVT, där den unga arvtagerskan velar och velar och velar... allt för länge med att säga ja till landsortsjuristen Matthew. Det slutar med att han överger henne och Downtown Abbey. Om man varken säger ja eller nej, kan det mycket väl hända att man står där utan någonting.

Därför vill jag att Granditsky Svensson blir Jämtins efterträdare, men vänta... är det inte ytterligare en post som skall tillsättas i Stadshuset? Teres Lindberg tar ju över Mona Sahlins riksdagsplats och det innebär ju att även Bjuggren kan ta plats i Stadshuset.

[UPPDATERING]

Jag har fått kommentarer från partikamrater på facebook som handlar om Ylva Johansson. De anser att jag i ovanstående inlägg dissar Johansson, att jag sågar henne jäms med fotknölarna. Det gör jag inte. Jag gillar henne som politiker och som person och hoppas att hon får ett sitta i det utskott, som hon önskar, i riksdagen. Jag kan vidare se henne som förbundsordförande för S-kvinnor!

Inga kommentarer: