S-bloggar i opposition - inte nödvändigtvis gnälliga

I boken Ensamvargen, står det att vändningen för Moderaterna kom när Moderaterna slutade att gnälla på Socialdemokraterna och började tala om sin egen politik. Efter valet 2006 har vi Socialdemokraterna uppfattats som "gnälliga". I en intervju i SvD säger Mona Sahlin:
-
Sedan kan jag ha självkritik på ett område. Vi uppfattas uppenbarligen som “gnälliga”. Det har jag tagit åt mig, att börja varje mening med: det här vill vi socialdemokrater göra eller det här vill vi rödgröna göra. Man måste se mycket tydligare att en oppositionsroll inte bara är att opponera. Vi måste hela tiden visa vad vårt alternativ är. Det känner jag behov av att göra mer.
-
Peter Andersson skriver på sin blogg:
-
Jag har själv funderat ibland över mina blogginlägg. Blir det alltför mycket av kritik?. Alltför mycket Reinfeldt och för lite om drömmar och framtidsfrågor? Hur ser en riktig balans ut för en bloggskrivande person som trots allt också är förtroendevald politiker i opposition?
-
Samma tankegångar dras jag med. Jag är en S-bloggare som befinner mig i opposition och skall därför opponera mig mot den Moderatstyrda regeringens politik. Samtidigt är jag en fritidspolitiker, som bör/ska/kan tala om partiets egen politik.
-
Min blogg är en relativt populär (politisk) blogg. Bland de progressiva bloggarna på Netroots ligger jag på sjunde plats (Peter Andersson befinner sig också bland de 20 som rankas i rapporten). På till exempel Bloggportalen är jag (i skrivandets stund) på plats ett i HBTQ-kategorin, plats 10 i kategorin Politik och samhälle och plats 15 i kategorin Alla. Hur kommer det sig att min blogg hamnar högt i bloggportalernas olika rankingsystem?
-
Jag tror att det handlar främst om trovärdighet och balans. Jag är ingen partimegafon. De som läser min blogg, vet att jag inte drar mig för att kritisera mitt eget parti (när det behövs). Jag kan även ge mina politiska motståndare cred. när de gör något bra. Det handlar om trovärdighet. Jag opponerar mig mot den orättvisa politik som förs men skriver även om vår politik (och den politik som jag vill att mitt parti ska föra). Även om bloggen heter HBT-sossen, så handlar den inte enbart om hbt-frågor.
-
Därtill tror jag att flertalet läsare uppskattar mixen i min blogg. Jag skriver främst om politik, men ett och annat inlägg handlar om musik, böcker, converse, mat et cetera. Balans. Jag länkar ofta till artiklar i gammelmedia och till andra bloggare (även Högerbloggare). Jag pingar alla mina inlägg. Andra mindre, men ändock viktiga faktorer som också är bidragande är språk, (en viss) humor och bilder. Dock finns det S-bloggare (och andra partikamrater) som ständigt gnäller. Såväl trovärdigheten som balansen rubbas då.
-
Precis som Mona Sahlin önskar jag att vi Sossar gnällde mindre och talade mer om vår politik. Johanna Graf skriver i sitt inlägg Våga prata ideologi:
-
Vi behöver en ny frihetsberättelse! Så säger många socialdemokrater man pratar med just nu. Problemet är ingen riktigt förmår formulera den där berättelsen i några enkla ord. Ibland kan det enkla vara det riktigt svåra. [..] De allra flesta svenskar är med på idén att skapa ökad jämlikhet och tillväxt i Sverige. Men 2006 trodde väljarna att det blå laget skulle vara bättre på det. 2010 får de själva avgöra om den politiken lyckats. Men framför allt kommer de då värdera vilket parti som verkar ha bäst idéer för att öka sammanhållningen så att fler blir fria och Sverige ett bättre land att leva i.
-
Precis som Graf, kommer jag att ägna mig med stor kraft och iver åt det som Graf skriver om i sitt inlägg. Nu närmaste på partikongressen, som äger rum om 28 dagar. Jag kommer att vara där i egenskap av S-bloggare. Under dessa dagar kommer balansen på bloggen att rubbas. Flertalet inlägg kommer att handla om kongressen och vår politik. Om inte Högern gör något förryckt utspel under kongressen, kommer det att bli mycket lite oppositionspolitik här på HBT-sossen.
-
Martin Moberg har också bloggat på samma tema.

4 kommentarer:

Diana sa...

Jag håller med. Det är dags att prata om vad vi vill. Därfär försöker jag på min blogg skriva vad jag vill ska ändras.

Alexandra Einerstam sa...

Bra Diana! Keep up the good work.

Anonym sa...

Hej Alexandra!

Jag läser gärna din blogg =)

Du säger att ”det handlar främst om trovärdighet och balans”.

Det låter rimligt, men det förklarar inte hur det kommer sig att det finns fortfarande folk som läser SvD ..

Kan man bli mer subjektiva och otrovärdiga än de är?

Jag hoppas att du fortsätter så här bra, även efter valet!

/Maria

Alexandra Einerstam sa...

Om jag nu, mot min vilja, måste försvara SvD, så är min personliga åsikt att den är bättre än DN. SvD må ha en knallblå ledarsida, men i själva tidningen kan det stå objektiva nyheter. Ta till exempel den här artikeln: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_16720.svd Fast på ledarsidan hyllades vårdval Sthlm den dagen.