Personliga reflektioner kring Första maj

Igår tågade jag med S-kvinnor, Stockholm. Jag fick till och med vara banderollbärare (vilket var mäktigt). Framför oss gick fanbärare - ett hedersuppdrag som man inte lämnar ifrån sig i första taget. Majoriteten av dessa var män och medelåldern runt 107. En fanbärare orkade inte hela vägen, utan avvek efter mindre än halva. Det fick mig att tänka på en intervju med Mona Sahlin: Bara det att jag själv tillhör de yngre i partiet säger en hel del, säger vår partiordförande 51 år. Blåsorkestrar spelade Internationalen om och om igen.
-
Bakom oss hörde jag hbt-sossarna. De åkte lastbil och de spelade världsmusik, schlager, ja en salig blandning... mer pride på första maj! De som åkte på flaket, berättade för mig hur uppskattat pridetemat var bland åskådarna (se även QX.se)
-
Precis innan Kungsgatan stod ett gäng moderater med blå ballonger och skrek. Kriget om mediautrymmet, innebär att även borgarna tagit till sig denna dag.
Magnus Andersson säger 1 maj tillhör arbetaren — inte socialdemokraten och han har rätt. Det är arbetarens dag, men vem är egentligen arbetare i dagens Sverige (inte fan är det det "nya" arbetarpartiet)? Vi har inte monopol på denna dag (det har nämligen alla arbetarepartier och fackföreningar). Att borgarna är synliga denna dag, beror blott och bart på media och den genomslagskraft denna dag har i media (Att Aftonbladet väljer att publicera en artikel av Per Schlingmann, är för mig oförståeligt).
-
Vi ser samma sak ske med Pride. För några år sedan var endast Mona Sahlin och Gudrun Schyman synliga under priden. Nu ser vi alla partier (utom kd) vara representerade under priden. Borgerliga ministrar går numer i paraden.
-
Detta är ett utslag av borgarnas historielöshet. Det tyder på en djup respektlöshet för 1 maj! Tillbaka till skolbänken och plugga historia!

I morse såg jag ett inslag från Uppsala. Kristdemokraterna hade förlagt sitt tåg dit. Förståeligt, med tanke på att Uppsala är Livets Ords starka fäste. Alf Svensson och Siwert Öholm tågade. Familjen var temat för kristdemokraterna. Det bjöds på tårta och hoppborg för de små.

När Svensson intervjuas i TV4, frågar journalisten om Svensson menar alla familjer, även samkönade? Svensson duckade klumpigt för den frågan och började tala om äktenskapet. "Äktenskapet är för man och kvinna"-mantrat upprepades och därefter talade han om familjer över generationsgränser.

Carin Jämtin och Thomas Östros hade som vanligt noll karisma. De är duktiga politiker, men de är bleka och de är inga bra talare.

Jag såg även delar av Mona Sahlins tal. För ovanlighets skull var även hon blek. Då var hon bättre tidigt igår morse när hon träffade några SSU:are i Göteborg. Journalisten frågade vad hon ansåg om att även borgarna tagit till sig 1 maj, då svarade hon att de borde välja 1 april i stället. Återigen tog hon upp könsneutrala äktenskap.

Jag håller med Birger Schlaug, när han efterlyser drömmar i politiken.

På kvällen gick jag på LO:s och ABF:s fest på Street. Det var jättekul! Dock gick jag och min flickvän hem tidigt. Hon, för att hon var tvungen att arbeta och jag, för att jag har en fullspäckad helg framför mig. I eftermiddag drar RFSL:s kongress igång, där vi hbt-sossar ska närvara och vidare är vi inbjudna av arbetarekommunen i Eskilstuna för att delta i Eskilstuna Spring Pride imorgon.

1 maj en pampig upplevelse, men den slår inte riktigt prideparaden.

DN

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår vad dom menar när dom säger att det är arbetarnas dag, och inte sossarnas. Det var ju inte ens kommunisternas dag från början utan man ville särskilja sig från dom. Så är det verkligen vänsterns dag.

Lika bra att se det som det är. Det är allas dag att demonstrera. Själv ser jag ingen mening i det. Massor med människor demonstrerar för vitt skilda saker. Vem kommer ihåg vad för det mesta?

Jag förstår varför många högersympatisörer vill avskaffa det som röd dag. Jag är höger och jag känner mig inte välkommen, trots att jag kommer från arbetarbakgrund.

Så första maj känns mer som ett försök av många i vänstern att exkludera arbetarna i högern, och sedan anklaga dom för att vara emot dom.

Nä, sån retorik kan vi vara utan. Kan folk som Mona Sahlin inte acceptera att högern vill demonstrera så förtjänar hon med alla andra som har samma åsikt inte epitetet demokrat. För demokrati handlar om att få höra saker som man inte vill höra. Således stödjer jag trots min homosexualitet till och med kd att demonstrera mot könsneutrala äktenskap.

Historia är historia, och traditioner kan förändras.

Du berättade inte vad du ens demonstrerade för förresten... ;)

Anonym sa...

Men Monas jobbpolitik imponerar!
Nu vill hon att arbetsförmedlingen ska förmedla folk som kan något - vilken innovation!

Alexandra Einerstam sa...

Tobias - snart måste vi träffas lajv och diskutera. Jag gillar dig! Du är höger och skriver bra! Och nej, första maj är inte ett försök att exkludera arbetarna i högern... men vem är arbetare i dagens Sverige? Hur kan man rösta på högern när man tjänar under 20 000 kronor?

Anonym sa...

*S* Skämtar du? Jag tycker jag är lite elak mot vänstern ibland. Har själv varit vänster en gång i tiden så man känner till dom svaga punkter. Men jag anser mig fortfarande vänsterliberal, även om jag inte håller med vänstern. Men jag ska inte varorättvis. Jag känner viss respekt för vänstern. Men jag är arg på dom för att Sahlin lett dom in på en tarvlig väg där man mu,era plockar mer billiga poäng än för poöitik. Jag tycker att sossarna har skött sitt jobb som opposition uselt.

Hur kan man rösta på vänstern om man tjänar under 20 000? Med tanke på hur lite dom gjort för dom krisområden som dom är mest populära i, skänt pengar till bankerna under 90-talet och skärt ner grymt på välfärden då, och kallat det sanering. Jag kan nog säga att jag kan rösta på dom för att jag känner att dom är dom enda som vill ge mig ett jobb istället för bidrag...

Anonym sa...

Ramlade in här igen, och jag kan berätta om en kompis till mig. Han är arbetare av den gamla skolan med lyfta tunga saker och jobba med händerna och han tjänar bättre än många akademiker redan, och han är bara 23 år.

Tyvärr så ser sossarna ner på serviceyrken i dagsläget, vilket jag hoppas dom ger upp snart. Högern vill ju ha mera praktiska yrken för såna som inte är akademiskt lagda. För alla behöver en utbildning för att få en bra lön. Mona Sahlin kallar det att man skapar en klyfta där vissa människor servar resten. Det trots att det finns arbetare där som tjänar mer pengar än vad sjuksystrar gör. Kan inte låta bli att tycka att det är sjukt. Privatiseringen av sjukvården (inte sjukförsäkringen) är bra. Man kan inte hålla nere lönerna och förvänta sig kompetent personal.

Det är ju på grund av den ihåligheten och den inbilska tendensen att inte inse att den ekonomin som man skapat, som för övrigt i Sverige är mer nyliberal än de konservativa någonsin varit som jag röstar höger.

Kravet på den så kallade nyliberala politiken som man nu använder som skällsord kommer från EU, och vad är det som säger att den skulle vara sämre. Den enda orsaken ser jag är att vänstern tycker att sjukvården blir för dyr. För vem då? För staten som borde gett människor i vårdköer vård för längesen. eller för den enskilda människan. Jag förespråkar systemet som högern tar fram nu. Det finns en prislista som gäller alla sjukhus, inget sjukhus kostar mer än ett annat för patienten. Trots detta försvarar vänstern ett system som inte fungerar, trots att dom försökt ändra det själva genom utförsäljningar i flera år. Problemet som jag ser det är att dom inte tänker tillräckligt långt.

Under de senaste 12 åren under en socialdemokratisk regering så har privata sjukförsäkringar blivit vanligare. När folk inte tycker att det är tillräckligt bra med den offentliga sektorn som försöker hålla nere kostnaderna på personalens och patienternas bekostnad så finns det inga slagord som är nog.

Jag säger inte att offentliga sektorn är en dålig idè från början. Men de länder som nu fortfarande har en stor offentlig sektor fungerar inte så bra längre. I Storbritannien där jag nu bor är det ingen som litar på NHS som är det statliga sjukvårdsdelen, men ingen har problem med försäkringsbolaget (som jag inte kommer ihåg namnet på). Folk i Sverige tror generellt att det är vänstern som bygger upp välfärden och högern river ner den. I Storbritannien har man haft fler konservativa regeringar och offentliga sektorn minskade under Labour. Sen om det är en förbättring är inte alltid säkert.

Man kan ju fråga sig varför offentlig sektor inte fungerar, och jag tror det är enkelt att besvara. Politikerna förstår inte sjukvård, inte ens i landstinget. Det är ett för komplicerat ämne för att drivas av politiker som inte har någon aning. Privatisering betyder att man lämnar över ansvaret till dom som vet vad dom gör. Inte med tvång.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om mina problem med offentlig sektor, och varför den ska förbli finansierad och reglerad av staten, men utan för mycket inflytande.

Att staten inte alltid styr allt i offentliga sektorn syns ju i att folk trots allt blir mobbade i statlig skola. Politiker kan inte hålla koll på allt därför är decentraliseringen av makten som privatisering innebär ett steg i en bättre riktning med större möjlighet för människor att styra över sitt vardagsliv.

Jag är därför kritisk till vänsterns krav om stora trygga staten för att det finns inga perfekta lösningar. Men demokrati ska kunna vara lokal också.